Senaste veckorna tillbringade jag tio dagar i Stockholm. Hos en av dem jag bodde hos blev jag bjuden på gröt till frukost.
”Det känns lite nervöst att laga gröt till dig” sa han. ”Lite som att dansa med Michael Jackson”.
Gröten var lagad på havregryn, salt och vatten i rimliga proportioner och utmärkte sig egentligen inte på något sätt.
När jag kom hem igen frågade folk vad jag hade gjort i Stockholm, och jag insåg att jag hade ägnat tio av mina tio dagar där åt att promenera i skogen. Att det var vad jag valt att lägga all tid på när jag besökt huvudstaden är bara en av många indikationer på att det är något fel på Skåne. Sista kvällen i Stockholm plockade jag nästan fem liter blåbär, med bärplockare. När jag kom hem satt jag uppe till klockan fyra på morgonen och rensade dem, i en allt mer förtvivlad kamp mot tiden –skulle jag hinna frysa in dem innan de ruttnade allihop? Tillslut blev jag ändå klar och morgonen därpå kokade jag blåbärsgröt enligt följande recept:
1 dl axas grynblandning
2 dl vatten
1/2 rivet äpple
1/2 dl blåbär
salt
Den ölliknande vätskan i ölglaset bakom blåbärsgröten är inte öl utan äppeljuice utspädd med mineralvatten. Jag har aldrig prövat att dricka öl till gröt, däremot har jag ätit gröt kokt på öl.
/vanda
Hej. Vill du ha grön gröt så strör du över torkade nässlor, det gör min man och mår bra!
jag inser att jag experimenterat alldeles för lite med färg och gröt på ett seriöst plan, nässlorna måste definitivt provas! jag lovar att blogga om det så fort jag lyckats med ytterligare en oväntad grötfärg!
[...] dem, när det gäller såpass dyrbara råvaror brukar jag fegt tillaga enbart säkra kort. Efter årets blåbärsskörd tyckte jag ändå att jag hade råd att kosta på mig åtminstone ett helt nytt och obeprövat [...]
Äppeljuice-mineralvattenblandningen kan man köpa färdig på flaska i Tyskland. Den kallas då Apfelschorle. Vid frukostbuffén på ett vandrarhem i Hannover har jag också stött på ‘Johannisbeerschorle’, men den bör undvikas.