De sista veckorna har varit hektiska och det som hållit mig igång genom hårt arbete dag som natt måste vara gröten. Om kvällen när jag gått och lagt mig har jag längtat efter nästa morgon, inte nödvändigtvis för att allt jag har drivit med om dagarna har varit överväldigande roligt, men för att jag vetat att även kommande dag skulle komma att bjuda på en portion gröt.
Efter två mycket spännande kommentarer av signaturen Jenny på föregående inlägg är jag tvungen att skriva ur mig min exaltering över all denna nya information. Jag började direkt med att googla mumie-faktan hon bjöd på. När jag blundade såg jag framför mig hur dessa människor, som säkert levde till stor del på gröt, efter döden fick sina organ och övrigt innanmäte i kroppen urplockat för att så, genom detta snitt i magen, på nytt fick sina magar fyllda med just denna maträtt. Kan detta ha varit enbart av praktiskt syfte? Att gröt var lättformat och hade en bra konsistens i förhållande till att efterlikna en människokropp? Var månntro inte något högre religiös syfte inblandat i tankegången? Följande två citat kom jag snabbt över:
”Därpå tömdes kroppen helt på vätska genom att den täcktes med ett slags salt. Och när kroppen var helt torr kunde man fylla den med tyg för att få den att bli så lik den levande människan som möjligt.”
”Man fyllde då kroppen med olika oljor, harts och väv för att fylla ut kroppen så att den skulle se ut som förut. Men man fick vara försiktig. Man har nämligen hittat mumier som svällt upp på grund av för mycket fyllning.”
Signaturen Jennys skolböcker bjöd alltså på annan information än de mest lästa sidorna på internet berättar om samma tema idag.
En annan Jenny sände mig ett meddelade en dag vilket avslutades som följer:
”jag äter ofta gröt med..russin i. russin och bröstvårtor har liknande drag. kul ju!”
Associationen intresserade mig, och jag svarade:
”Du kan experimentera med att laga en gröt av lagom fast konsistens för att så lägga ett russin på toppen&på så sätt tillaga ett organiskt implantat.”
Svaret ”Experimentera är min grejj i do as you say.” kom snart upp i min telefon, sedan dess har jag tyvärr inte hört av henne. Många möjligheter och spännande spår har dock plötsligt öppnat sig. Mina tankar går till den i inlägget ”En första reserapport” nämnda konstnär som främst arbetade med brödskulpturer. Vad består egentligen vi människor av, före död som efter?
Angående Jennys andra kommentar vill jag mest påpeka min glädje över att även ett tyskt systerpar förstått sig på något av grötens storhet. Generellt anses Brei avsett uteslutande för gamla och sjuka, kan en revansch vara på gång även i detta land?
För att avsluta detta sammelsurium av tankar lägger jag här in sista nytt från Mellanöstern.
/jana
En sjunde reserapport
Jag har tidigare rapporterat om bristen på Supermarkets i Syrien i En andra reserapport. I Dubai kunde vi heller inte finna någon butik kallad ”Supermarket”, bara ”Hypermarkets” och ”Megamarkets”. Tillgången var god på alla sorters gryn och allt var lika dyrt.
/vanda
