Man behöver inte sakna spannmål i Egypten. Den nationella stoltheten i matväg, Koshary, består till exempel av en fullständigt ohelig blandning av ris och åtminstone ett par sorters pasta. Rätten piffas upp med hjälp av svarta linser och, om man har tur, några bitar rostad lök.
För några dagar sedan serverades jag följande måltid: Ris mixat med nudlar, kokt potatis samt en soppa på matkorn och vatten. Till detta serverades bröd.
Detta till trots har jag inte heller här träffat en enda person som har hört talats om gröt. Det närmsta jag stött på i den vägen är en vagt grötliknande efterrätt, till största delen bestående av mjölk och en enorm mängd socker, det är allt.
/vanda
Men egyptierna balsamerade ju sina faraoner förr i tiden. Var det inte så att man avlägsnade alla organ i kroppen och fyllde upp med gröt för att farao inte skulle gå hungrig på andra sidan? Det vill jag å det bestämdaste minnas från skolböckerna.
Hemskt ledsen att spamma er blogg, men nyss hände något mycket spännande i mitt korridorskök:
Två systrar kommer ut i köket och ska laga frukost. De mumlar ganska fort på tyska, men jag lyckas ändå uppfatta ordet ”Brei”, dvs. gröt. Så småningom sätter de sig till bords med sin till synes ganska vanliga havregrynsgröt. Inget konstigt här inte. Men då de upptäcker att hallonsylten börjat mögla händer något sällsamt: som tillbehör till gröten använder de istället lönnsirap och apelsinjuice, ganska mycket juice dessutom. Så nu vet jag hur man äter gröt i Tyskland.
[...] två mycket spännande kommentarer av signaturen Jenny på föregående inlägg är jag tvungen att skriva ur mig min exaltering över all denna nya information. Jag började [...]