Då jag upplevt mig själv som frånvarande i Grötvärlden sista tiden, visade det sig idag att utjämning alltid sker.
Min mor, som sedan barnsben varit en stark grötmotståndare, (och därför önskade stå under pseudonym i detta inlägg) skickade mig ett sms förra veckan. Hon skrev att hon skulle åka på en meditationskurs ute på landet till helgen och därför inte vara anträffbar. Två dagar senare mottog jag följande sms från henne:
God frukostgröt på det här stället
(Följt av en animerad smiley med hjärtan runt sig.)
Chocken var för stor för att jag klarade formulera ett svar, så idag ringde jag henne istället för att få en mer utförlig förklaring på vad som egentligen hade hänt. Exalterat började berättandet.
”Jo, du förstår, nu har jag köp hem hirs och bovete och rismjölk och så ska jag koka frukostgröt till Bosse hela helgen!”
Lite nervöst svarade jag att min far tycker väl om möjligt ännu mindre om gröt än hon själv? Och vad var det egentligen som skapat denna väckelse efter hennes ihållande skepsis gentemot min och min systers stora intresse?
På grund av farten hon rabblade upp följande argument i, hann jag inte med att skriva ner de formidabla formuleringarna och gröthyllningarna hon slängde ur sig, men ett smakprov följer här:
”Det var så mycket goda tillbehör och smårätter, och så var själva gröten väldigt lös, det tycker jag är bra. De använde inte så mycket havre, den gröten tyckte jag om möjligt minst om. Men ja, det blev jättegott med den här mjuka, milda gröten i botten av tallriken, så all den färgglada frukten, de upptinade bären. Och så de knapriga tillbehören på toppen; solroskärnor, svarta och vita sesamfrön, nötter…. Och så jättegott med den här saftiga rismjölken, jag tycker ju om när det är lite blött!”
Jag svarade med tystnad, varpå hon avslutade:
”Ja, det känns som det godaste jag har ätit på länge, de här frukostgrötarna!”
Då vi avslutat samtalet öppnade jag min mail, för att så mötas av ytterligare grötnyheter. Min norska väninna, för tillfället bosatt i Stockholm, inviterade till grötfest för andra gången i sitt liv.
” Våren kommer, og noe så langt borte fra min personlighet som en klassisk hjemlengsel (http://www.alversund.com/) har sveipet over meg, her i fremmede land. Min mor har i den anledning sendt meg et fenalår. Det er ingenting som passer like godt til kjøtt som en god porsjon grøt.”
Jag såg än en gång sammanhanget mellan hur min frånvaro ledde till andras närvaro. Jag tänkte på Gröten i varmt tillstånd. Hur den sprider sig ut och täcker igen alla hål. Hur dess envishet vägrar lämna några som helst utrymmen ofyllda.
/jana
[...] mamma hade övertygats om grötens storhet väldigt plötsligt och jag var fortfarande keen på en närmre förklaring för hur detta gått [...]