Modern Lucia

Julafton 2007 startades denna blogg, på grötens självaste högtidsdag. I år startar vi förberedelserna inför denna storhelg redan idag. För diverse julgrötsrecept, läs förra årets decemberinlägg här. För en modern luciaberättelse, se följande text.

För länge sedan firades lucia den mörkaste natten på året. Man trodde att övernaturliga makter var ute och härjade, varför det var bäst att hålla sig vaken. Folk festade därför hela natten lång, det var även denna natt julgrisen slaktades. Men då den gregorianska kalendern infördes förskjöts årets datum, och trots att vintersolståndet nu istället inträffade  runt den 21 december, behölls traditionen med grisslakt och lussevaka. Även tanken om att sprida ljus och värme levde kvar, och senare har kristendomen smusslat in ett helgon i denna bild.

St Lucia var en italiensk from flicka som avgav ett kyskhetslöfte på eget bevåg. Efter diverse bråk och icke hållna löften om att gifta bort denna unga kvinna till en man, blev hon till slut dömd till arbete som sällskapsflicka på ett bordell. Även denna situation tog hon sig, med sin helighet, ur (de stora mängder kokande olja hon fick hällt över sig till trots).

Vår skandinaviska luciatradition går alltså ursprungligen tillbaka till vikingatidens midvinterfirande, och människornas försök att sprida ljus i dessa mörka tider, men precis som med julafton har kristendomen lyckats trycka in en bit av sin lucialegend även till detta viktiga datum, och börjat prata om den italienska flickans medmänskliga matutdelning till fångar i de mörkaste fängelsehålorna. För att få med sig så mycket mat som möjligt i händerna, sägs hon ha burit ljus på huvudet.

Min sambo fick igår ett paket färdigkokt risgrynsgröt med sig hem när han åt middag i ett ockuperat hus, och idag bestämde han sig för att ta upp den gamla traditionen. Med gröten i väskan gick vi ut på stan för att glädja Oslos hemlösa heroinister. Efter att ha injicerat denna drog säger ryktet att det är bra att få i sig lite mjölk, då blodsockernivåerna faller så drastiskt. Detta måste vara den perfekta maten resonerade alltså Markus, och vi bar oss av. Han iklädd solglasögon, då snön lös så otroligt vit ändå.

Efter ihärdigt letande efter en mottagare (de hemlösa i den här stan är ta mig tusan aldrig på plats när man uppsöker dem, medan de alla andra tidspunkter är mer än närvarande), sprang vi till slut på en ung man. Han såg sliten och kall ut, och tittade storögt på oss när Markus packade upp grötpaketet ur väskan. På frågan om han ville ha socker till den svarade han ”ja”, i övrigt sa han ingenting. Inte vi heller för den delen, ändå kändes det som om vi hade en slags kommunikation. Tyvärr hade vi inga fler klassiska tillbehör, utan han fick nöja sig med en norsk fruktdryck berikad med fiskleverolja.

Då vi gick vidare tänkte jag på Frälsningsarméns grötkök som slås upp runtomkring i juletider. Jag funderade på grötens roll i dessa sammanhang, för ”givarna” respektive ”mottagarna”. Hade vilken rätt som helst varit lika uppskattad, eller är det något med grötsmaken i sig, kanske den hos många frambringar gamla minnen.