Efter två och en halv månaders hårt arbete i Danmark lyckades jag i tisdags, för första gången, bli förstådd när jag försökte säga det danska ordet för gröt (grød). Jag hade, i olika sammanhang, försökt säga grød minst några gånger per dag under dessa två månader. Tillfällena att öva sitt uttal av grød är många på ett danskt demensboende, och även om man skulle bli förstådd får man för det mesta upprepa sig flera gånger då de dementa snabbt glömmer vad som nyligen sagts. Mina försök att säga meningar där ordet ”grød” ingick brukade, tills alldeles nyligen, mötas av att min samtalspartner svarade ”vaba?”, alternativt svarade något för ämnet fullständigt irrelevant så som ”Jaså, regnar det?” Jag brukade därvid upprepa vad jag sagt några gånger med falnande entusiasm, tills jag slutligen fick inse mig på nytt besegrad av det danska språket och tvingades ropa på hjälp från en infödd kollega. Tisdagskvällen var en helt vanlig kväll på boendet. Efter maten gick jag, utan några större förhoppningar om att bli förstådd, och frågade en av de boende om hon ville ha lite æblegrød till kaffet.
”Nej tack” svarade hon ”Jag äter aldrig något med ost.”
”Inte ost, æblegrød”, sa jag.
Det var då det mirakulösa inträffade.
”Jaså æblegrød” svarade hon. ”Det vill jag gärna ha.”
Styrkt av mina framgångar gick jag vidare till näste man och frågade om det önskades lite æblegrød till kaffet.
”Æblegrød? Nej det är alldeles för sent på kvällen” svarade han.
Resten av kvällen var som ett segertåg. Jag gick från dement till dement och frågade om de ville ha æblegrød. Jag fick relevanta svar av alla.
Æblegrød betyder dock inte, som man kanske kunde tro, gröt med äppelsmak utan snarare äppelkräm eller äppelmos. Havregrød däremot är detsamma som vår svenska havregrynsgröt. Det danska ordet grød syftar alltså mer strikt till en beskrivning av en konsistens, medan det svenska ordet ”gröt” snarare beskriver ett koncept som inkluderar såväl konsistensen (grötig) som ingredienserna (generellt sett spannmålsbas –dock inte alltid, se tidigare inlägg om potatisgröten samt notera att bovete är en ört) samt användningsområdet (någon typ av frukost/mellanmål/lättare rätt, till skillnad från spannmålsbaserade maträtter såsom risotto, haggis, pölsa). Detta kan i sin tur kontrasteras mot den ännu snävare användningen av det engelska ordet ”porridge” som av flera engelsktalande anses beteckna enbart havregröt.
”Rødgrød med fløde” anses allmänt vara det absolut svåraste att uttala rätt på danska. Rødgrød med fløde är en röd kräm på oidentifierad bas som serveras med grädde. Här kan du se ett youtubeklipp där utlänningar uppmanas säga ”Rødgrød med fløde” samtidigt som några danskar skrattar åt dem.
/vanda
Och här satt jag och åt min äpplegröt när man plötsligt får läsa om ett isärhållande av äpplen från havregrynsgröten? Detta recept är säkerligen inget nytt för er grötentusiaster, men det är väldigt gott och jag uppfann det igår när jag helt oväntat fick ett gratis äpple (idag snodde jag ett från korridorsköket, det låg ju framme).
Tärna ett äpple (ät upp det som inte får plats i gröten)
Tappa upp havregryn (jag kör med fibergryn) och vatten efter behag.
Salta lagom och släng i äpplebitarna.
Låt koka upp som vanlig gröt och sockra och kanela.
Servera med en klick smör för extra lyx.
Hej Jana, vad gjorde du i dk? Här grötar vi vidare i Dalarna, min godaste gröt har redan gjort slut på två påsar grötmjöl. Gott. Tarja
Hittade hit efter ett måfå-googlande på mitt eget bloggnamn och som både grötälskare och halvdansk måste jag säga att jag är förtjusad! Speciellt över äventyret med öllerröö´en eller vad du kallade det. Fantastiskt.
[...] Ett hett tips för den som vill prova tillexempel den äppelgröt ”Jenny och Robin” tipsar om här är för övrigt den obevakade fruktträdgården på Mårbacka. Ni läsare kanske inte tror att [...]
[...] Jag börjar på ett svar om att det väl är vanligare i Sverige, och hon lägger till att det kan ju smaka bra om man har mycket nötter och torkad frukt som tillbehör. Och hon berättar om en gröt hon faktiskt tycker är riktigt god. Hon berättar för mig vad den innehåller, jag spetsar öronen, och avbryter henne en första gång då hon kommer till ordet pære. Jag vill försäkra mig om att hon snackar päron och inte potatis. Jag har rätt i det, och hon fortsätter. Jag vågar inte avbryta nästa gång jag inte förstår hennes danska dialekt, utan föreställer mig vad orden kan betyda. Utifrån min kreativitet bestämmer jag mig för att grunden i gröten är bovete. Päronen är bara ett tillbehör, liksom sirop. Jag funderar på vad det betyder, sirap eller saft eller sylt? Jag låter samtalsämnet glida vidare in på något annat, samtidigt som jag försöker föreställa mig höstens förändringar. Min danska sambos prat sätter en sorts standard för det hela. Det blir grötigt. [...]