Efter ett längre uppehåll från grötskriveriet har The Porridgehunters slutligen fått tid att träffas igen. I en bortglömd stuga i Värmlands mörka skogar, omgivna av havrekvarnar och nävgrötsentusiaster, sitter vi denna veckan med var sin kastrull framför oss och skriver på nytt.
Från att inte hunnit med något mer än den sedvanliga havregrynsgrötportionen varje morgon under någon månad, koncentrerar vi oss nu totalt på enbart detta. Vi möttes vid bussen av mor och mormor som tävlade om att vinna vår uppskattning innan de åkte vidare hem och överlämnade stugnycklarna till oss.
Mor: Vi hade ett nästan oanvänt paket ekologiska havregryn i skåpet hemma som vi nog inte hinner göra slut på själva innan bäst före datumet gått ut, så jag tog med det till er! Och en halv påse linfrön, sånt som vi heller knappt använder.
Mormor: Jag hitta di här två nya grynblandningarna på butiken här i veckan, jag vet inte riktigt vad det var. De ska no vara nå fullkorn å nya spannmål, men till gröt står de. Tre minuter, ja vet int om kanske ni redan hunnit pröva? Men i Norge har de väl kanske int sånt här i alla fall.
Vår meny en av dagarna:
Frukost
Ekologisk (inte riktigt ännu utgången) Havregrynsgröt, kokt ihop med linfrön och apelsinskivor, avsmakad med ett uns rosépeppar. Garnerad med yoghurt och mynta.
Lunch
Dansk Ølgrød. Här tog vi vara på den torra rågbrödskanten våra föräldrar lämnat efter sig genom att smula sönder och lägga den i kokande vatten, smaka av med en skvätt lokalt tappat Brattforsöl, och förtära det hela med sked.
Kvällsmat
Potatisgröt. Våra föräldrar är uppväxta i potatisgenerationen och har alltid en påse i skafferiet. Vi lät vår mest naturliga reaktion på att finna en kvarlämnad sådan leva ut, och tillagade en klassiker. Serverades gjorde den ihop med mormors hemmagjorda lingonsylt, mjölkfritt margarin och sojamjölk. Till dessert kokade vi en Värmande rödvinsgröt, där basen bestod i den bag in box våra föräldrar glömt kvar, mildad med lite havregrädde. Havre- och quinoagrynen förkokades (tillsammans med russin) i vatten, för att vi inte skulle gå miste om all alkohol. Den rosa kalasgröten serverade vi ihop med havremjölk.
Kvällssnacks
Saunasavustettupuuro, en vegetarisk variant av finnarnas Lenkkimakkara. Vi utnyttjade på traditionellt vis värmen från bastustenarna efter vårat bad, och la dit en falukorvformad havre- och korngrynsgröt inlindad i rikligt med extra kraftig folie. Denna avnjöts senare på kvällen (toppad med en klick mjölkfritt margarin) ihop med en Falcon Extra Brew 3,5. Solen ville aldrig gå ner.
Frukostgröt och dessertgröt
Tillagning av Saunasavustettupuuro
Avnjutning av Saunasavustettupuuro
saunasavustettu puuro heter det faktiskt.
gröt rockar!!
Men ni är ju i Värmland! Var är nävgröten!?!?!?
Jag och Jenny hade experimentell frukost imorse. Gröt med russin och creme fraiche. Try it. Jävligt gott. Till detta dracks oboy med creme fraiche och åts knäckebröd med creme fraiche.
Tack för alla intressanta kommentarer, reflektioner och synpunkter!
Angående den korrekta stavningen av Saunasavustettupuuro/ saunasavustettu puuro, måste vi fråga Rösti: är du säker på din sak? Att skriva ihop alla bokstäverna till ett långt ord kändes rent instinktivt grötigare.
Angående Mårtens fråga om nävgröten hänvisar vi till fig.5, under rubriken Pyssel&Knåp 1 (publicerad 14 februari). Denna föreställer resultatet sist Porridgehunters försökte koka nävgröt på egen hand. Med anledning därav har vi valt att avvakta i fråga om nävgröt en tid framöver, dock har vi gjort vissa rent teoretiska efterforskningar på området och planerar även en längre nävgrötsexpedition, förmodlingen i samband med nästa värmlandsresa. Utgången av denna kommer man, om inte förr, definitivt att kunna läsa om i vår kommande bok.
Creme fraichen då?
Ja, Creme Fraichen då? Porridgehunters lovar att avhandla den lite närmre i ett senare inlägg. Håll ut och keep yorself updated.
[...] på min förfrågan svarade att den kallades. Porridgehunters hade faktiskt till och med själva försökt tillaga öuuleröö en gång även om vi då varken visste hur man tillagar denna gröt eller vad den hette. Detta var dock [...]