Ännu ett år har gått och det är tid att sammanfatta grötens höjdpunkter och lågvattenmärken. Därför hälsar vi er idag välkomna till Porridgehunters grötårskrönika! Kommentera gärna med egna grötminnen från 2009.
Bästa gröt
Vanda: Lennart Swahns (och genius locis) deltagande i the Golden Spurtle.
Jana: Många teorier har presenterats i min närvaro de sista dagarna. T.ex. den att två negativa påståenden efter varandra alltid blir till ett positivt, liksom i matematiken. Vidare har jag läst om tesen att om ett påstående med låg sanningshalt presenteras efter ett påstående som definitivt stämmer, blir även det tveksamma automatiskt 100% pålitligt.
I morse vaknade jag av att mobilen plingade till, jag hade lagt in ett möte i kalendern kl. 09.00 som löd ”prata tväromspråket”, och mindes plötsligt tankarna jag haft ett par nätter tidigare då jag kommit på denna geniala idé som skulle sätta nya perspektiv på hela min, och andra personers, världsbild.
Med alla dessa teser färskt i minnet har jag nu svårt att definiera orden ”bästa gröt”. Två positiva ord efter varandra, är det en lurfråga, eller möjligtvis en negation? Och hur ska jag tolka ordet bäst? Vad händer om jag läser det tvärtom? Blir det egentligen någon skillnad? Ordet bäst är definitivt mindre pålitligt än ordet gröt, kan påstående nummer två höja sanningshalten i påstående nummer ett om man läser in tvärtomtanken? Många variabler går iallafall avgjort att läsa in; smak, hunger, näring, yttre omständigheter, osv. En gröt i en känslomässigt laddat situation kan upplevas enormt störande i stunden, för att i efterhand komma att få en nostalgisk betydelse. Jag vill just nu nämna två gröter som ligger mig varmt om hjärtat, med reservation för att listan revideras till det motsatta imorgon.
1. Foul i Tartus, Syrien
2. 2009 års första gröt
Sämsta gröt
Vanda: Den experimentella blåbärsgröten med inlagd sushingefära. Ett ohyggligt misstag som resulterade i ett ihärdigt subtilt äckel. Den värsta sortens äckel, man kan inte riktigt fokusera på det och därför inte heller bekämpa det.
Jana: (Se diskussionen på ”Bästa gröt”)
1. 2009 års första gröt
2. Foul i Tartus, Syrien
Största gröt
Vanda: Potatisgröten vi lagade till Världsgrötdagen av 3 kilo potatis var avgjort årets största gröt.
Jana: Julgröten. Med dess mängd ingredienser upplever jag den som stor. Genomtänkt. Välplanerad. Omständlig. Genomarbetad.
Minsta gröt
Vanda: Under de tre månader jag reste runt i Mellanöstern utan eget kök åt jag inte gröt en enda gång. Människorna runt om mig visste inte ens vad gröt var och när jag försökte förklara ledde det undantagslöst bara till större förvirring. Dialoger såsom denne var vanliga inslag i min vardag under dessa månader:
”Porridge??”
”Well it’s a kind of dish that you make from oats.”
”Oats??”
”You can also make it from wheat or rice, but it doesn’t really matter what you make it from, the point is that you cook it in a way that makes it all spongy, or maybe rather soppy, but in an unusually sticky and viscous way.”
”Why??”
”Well… because it’s good… or maybe because you want to eat it even if you don’t think it’s good…”
”??”
Jana: Min ekologiska havreodling i kruka som blev mindre och mindre och dog.
Snyggaste gröt
Vanda: Den uppochnervända dessertgröten som vi serverade på Världsgrötdagen, speciellt den som såg ut som ett inifrån kollapsande torn.
Jana: Världsgrötdagens huvud- samt efterrätt.
Fulaste gröt
Vanda: Fotgröten var ingen vacker syn när den satt på fötterna.
Jana: Glöggröten såg verkligen inte bra ut.
Konstigaste gröt
Vanda: Sildegrynsgrøten??
Jana: Sildegrynsgrøten??
Årets nykomlingsgröt
Vanda: Surdegsgröten.
Jana: Min mammas plötsliga grötentusiasm , inbegripande många exotiska spannmål och än mer exotiska frukter och nötter i närmast obscena mängder.
Årets snyggaste gröt enligt både Vanda och Jana
Årets fulaste gröt enligt Vanda och Årets nykomling enligt Jana
