Välkomna till Porridgehunters julgrötskalender!
För varje decemberdatum som infaller, ändå fram till julafton, kommer en ny bit information att avslöjas här på bloggen. Idag kommer det första avslöjandet, som gäller vilken slags information som hädanefter kommer att avslöjas, klicka på bilden nedan så får du svaret.
Postat i fest och högtid, gröt | Taggad julgröt, julkalender, julrecept | Lämna en kommentar »
Nu är julen snart här, och med den julgröten. Porridgehunters har tidigare försett er med diverse fantastiska julgrötsrecept, från antik romersk gröt, via den klassiska svenska korngrynsgröten till moderna varianter av risgrynsgröt med saffran och råris.
I år firar vi julgröt genom att publicera vår alldeles egna julgrötskalender här på bloggen. Den startar såklart på tisdag, så keep yourselves updated!
/vanda och jana
Postat i gröt, högtid och fest, jul | Taggad julgröt | Lämna en kommentar »
Surdeg är ett utmärkt jäsningsmedel, vilket gör det lätt att man fokuserar på dess funktionalitet och att dess fantastiska smak ratas som självändamål. När Skåne härjades som värst av novembers traditionella regnblandade vinterstormar beslutade vi oss för att det var dags att experimentera med nya surdegsanvändningsområden. Surdegen betedde sig märkligt hela grötkoket igenom, den ömsom tjocknade och ömsom tunnades ut i ett märkligt mönster. Den bubblade vildsint för att plötsligt bli alldeles slät, nästintill spegelblank. Den färdiga surdegsgröten var sällsamt god. Den syrliga rågsmaken kompletterades perfekt med ett kardemummakryddat lingon- och äppelmos samt ett örtte med kumminsmak.
Några dagar senare började vi fundera över rönnbär. Jag hade tidigare under hösten fyllt frysen med rönnbär och undrade nu vad jag skulle ta mig till med dem. Efter att ha googlat mig fram till diverse rönnbärsfakta, inklusive svaret på frågan om vad som egentligen är poängen med berättelsen om rävens uttalande om nämnda bär fann jag slutligen ett recept på finlandssvensk rönnbärsgröt. Jag gjorde ett jättekok, det verkade inte vara en gröt menad för mesiga småportioner. Den blev vackert rosaskimrande och smakade gott med lite rårörssocker och sojamjölk.
Här kunde vi konstatera att ett nytt mönster tillfälligt uppträtt i vår grötkokning, men det krävdes en tredje sorts sur gröt för att fullborda strukturen. Vi hade under hösten gått alltmer emot att försöka skapa treenigheter i vår matlagning och ville nu inte förorsaka någon skevhet i denna symmetri. Vanda slängde ihop en gröt av turkisk yoghurt och grahamsmjöl som smakade fylligt, men ändå inte, och var genomsyrad av en ganska vass, men ändå mild, syrlighet. Yoghurtgröten åts med en smörklick och en kopp svart kaffe.
Nedan kan du ta del av novembers sura grötrecept. Både salta och söta gröter är ju vanligt förekommande, men om ni har tips på beska grötrecept är vi tacksamma om ni hör av er med dem!
Surdegsgröt
2 dl rågmjöl
vatten
salt
Blanda 1 dl rågmjöl med 2 dl ljummet vatten och låt stå i rumstemperatur 24-48 timmar. Koka upp surdegen och tillsätt resten av rågmjölet. Späd med vatten till önskad konsistens. Smaka av med salt. För en surare gröt, lägg allt rågmjölet i blöt från början. Detta ger dock en starkt frän surdegssmak.
Rönnbärsgröt
2 liter vatten
½ liter rönnbär
2 äpplen eller skal därav
3 dl rågmjöl
ev. lite potatismjöl eller maizena
Skölj bären och koka sedan med äpplen, tills vattnet fått tillräckligt med syra (svårt att avgöra, men jag lät de koka ca en timme). Sila från bären och koka upp bärsaften på nytt. Rågmjölet ivispas kraftigt. Gröten får koka 1-1 ½ timme. Red av med potatismjöl vid behov (gröten är väldigt lös, men tillsätter man bara en matsked stelnar den tillräckligt då den svalnar av. Serveras kall.
Yoghurtgröt
2 dl turkisk yoghurt
2 dl vatten
1 dl grahamsgryn
salt
Koka ihop vatten och yoghurt. Vispa ner grahamsgrynen och låt sjuda några minuter. Smaka av med salt.
/jana
Postat i gröt, recept, råg, skandinavien, vete | Taggad gröt, grötrecept, skandinavien | Lämna en kommentar »
It was a stressful evening. I was standing in the kitchen preparing breakfast porridge for the next morning. The porridge was supposed to be carried with me via a morning pass of yoga, to the library where Vanda would meet up to help me eat the dish. In the most stressful moment of porridge cooking my phone called. I decided not to answer, in order to be able to fully concentrate on the porridge. Before going to bed I remembered the phonecall, it was apparently from my mother, but it was too late to call her back now. I called Vanda instead. She told me she had missed a call from our mother as well.
Switching on the phone after the yoga next morning I found the following message from my mother:
Det var jag som ringde. Har kommit på silldegröt. Det är eg römmegröt.
(It was me who called. I’ve found out herringporridge. It’s actually sour cream porridge.)
I saw, for my inner sight, how all the question marks around the almost mythical sildegrynsgrøt got straightened out to exclamation marks. Could my porridge sceptical mother really have stumbled upon the answer to the question about sildegrynsgrøt? Was there even an answer to the question about sildegrynsgrøt? I called her and asked her to explain herself. She told her story.
She had been reading the paper ”ICA Buffét”, when seeing a short text about Röding med flötgröt (Trout with cream porridge). Concluding that trout is a close relative of herring and that cream is a close relative of sourcream, and that Römmegröt (sour cream porridge) is a Norweigan national dish, she had seen all parts coming together and forming the picture of the norweigan sildegrynsgrøt. Although this conclusion, to me sounded far from correct, I was amazed by her engagement, and I started imagining how the idea of sildegrynsgrøt began to spread over the world, still without anyone knowing what sildegrynsgrøt actually is…
Here follows the recipe of Röding med flötgröt:
RÖDING MED FLÖTGRÖT
Röding
2 trouts
1 onion
½ leek
Flötgröt
4 dl whipping cream
½ dl wheat flour
1 dl water
salt
Boil 3 litres of water with 1 1/2 spoon salt. Cut the onion and the leek in big pieces. Let the fish and the vegetables cook in the water around 10 minutes. Boil the whipping cream around 7 minutes. Pour the flour into the cream, while whipping. Let boil slowly for 3-4 minutes. Thin with the water and add the salt. Serve the cream porridge with the trout, boiled potatoes and a slice of lemon.
Röding med flötgröt is by the way considered the national dish of the Swedish region Härjedalen.
/jana
Postat i gammal gröt, gröt, mysterium, recept, skandinavien, vete | Taggad grötrecept, Norsk grøt, Sildegrynsgrøt | 2 kommentarer »
Postat i gammal gröt, gröt, havre, skandinavien | Taggad genius loci, gröt-vm, nävgröt, publicitet | Lämna en kommentar »
Gröt brukar kallas världens äldsta maträtt och har genom historien fungerat som såväl vardags- som festmat, världen över. Det var med glädje som vi, i söndags, tog på oss själva uppgiften att arrangera Sveriges enda bidrag till den nyligen instiftade Världsgrötdagen, i form av en grötfest. På temat ‘tradition och förnyelse’ komponerade vi den trerättersmeny som beskrives nedan. För att förhöja den festliga stämningen uppdrog vi vår särskilt inbjudna skotte (Skottland har kallats The land of porridge) att tillverka ändamålsenliga servetter.
Skotsk havregrötsaperitif
2, 5 dl grovmalet havremjöl, direktimporterat från Skottland
7,5 dl Vatten
Salt
Sylt till garnering
Mjölet rördes ut med lika mycket kallt vatten i en kastrull. Blandningen kokades upp och späddes med lite vatten i taget tills dess att konsistensen var tillfredsställande. Vi saltade gröten och lät den så stå och svälla under lock i ca 10 min innan den klickades upp i rosaskimrande glas av plast. Vår skotte garnerade alla portioner med en klick hemkokt sylt innan den serverades.
Potatisgröt med ett mänskligt ansikte
3 kg potatis
Vatten
6 dl rågmjöl
Salt
Vi kokade den tärnade potatisen i så mycket saltat vatten att den precis täcktes, till dess att den blev mjuk. Därefter tog vi potatisen av plattan och mosade den i sitt kokvatten, samt redde av det med rågmjöl. Mera salt tillsattes medan gröten kokade ihop på svag värme ytterligare 10 minuter. Gröten serverades på ett stort grötfat som gästerna på traditionellt sett fick trängas kring.
Vid festliga tillfällen brukade förr det stora grötfatet smyckas med ett ”smöröga” alt. ”brännvinsöga” i grötens mitt, i vilket matgästerna kunde doppa sina skedar inför varje tugga för att få extra smak. Vi slog, dagen till ära, på stort och piffade upp grötfaten med både smöröga, brännvinsöga, lingonsylt och andra överraskningar. (Jenny, du hittade en Subcomandante Marcos docka i din gröt, men glömde inkassera din gåva! Den väntar på dig. Det är inte tapiocagröt.)
Uppchnervänd dessertgröt
1 l avorioris
2 l vatten
2 l sojamjölk
1/2 l sojagrädde
Skal från 10 citroner
Saft från 3 citroner
4 dl gröna russin
Salt
5 bananer
1 kg vinddruvor
Riset blötlades i vattnet ca 8 timmar. Sedan tillsatte vi sojamjölk, sojagrädde, rivet citronskal, citronsaft, finhackade russin och salt, samt kokade detta ca 1 timme. Gröten hälldes sedan i oljade formar, varvad med mosad banan, samt placerades i kylen för att stelna. Till festliga bjudningar i Skandinavien var det förr kutym att ta med sig en så kallad ’förningsgröt’, vilken man låtit stelna i en, för ändamålet vackert utsnidad grötform, så att gröten smyckats med dekorativa mönster (detta inspirerat av borgerlighetens stiliga aladåber). Vi hade ingen grötform, utan lät vår gröt stelna i andra kärl som vi fann lämpliga.
Dagen därpå vände vi upp gröten på serveringsfat. Detta gick olika bra för grötarna i de olika kärlen. Vi garnerade därefter resultaten med kluvna, urkärnade vindruvor. En av grötarna började plötsligt och oväntat avge vätska. Troligtvis var det en kombination av fruktsaft och kokvatten som kondenserat då den låg i formen. Vi tvingades lösa detta genom att utföra en desperat åtgärd.
Tack alla ni som ville vara med oss och fira Worl Porridge Day! Vi hade det ytterst trevligt, blev mätta, samlade in 45 pund till Mary’s Meals och vår speciellt inbjudna skotte lärde sig säga ”Glad Grötdag” på felfri svenska. Vill Du skänka en slant till Mary’s Meals kan du göra det här.
Glad Grötdag alla läsare!
/vanda och jana
Postat i gröt, havre, högtid och fest, högtider, potatis, recept, ris, råg, skandinavien, spetsad gröt | Taggad gröt, grötfest, grötmeny, havre, skandinavien, storhelg | 3 kommentarer »
…var det i söndags, när World Porridge Day för första gången i historien firades. World Porridge Day etablerades i år, genom ett samarbete mellan Golden Spurtle - arrangörerna av Världsmästerskapen i Grötkokning, samt Mary’s Meals – en skotsk organisation som förser skolbarn med grötluncher i flera av världens fattigaste länder. Grötentusiaster världen över uppmanades att anordna egna ’grötfrukostar’, och i samband med dessa samla in välbehövligt bistånd till Mary’s Meals. Porridgehunters bidgrog givetvis genom att arrangera ett event, i traditionens och förnyelsens anda. Fler bilder och berättelser från vår egen Världsgrötdag kommer upp här på bloggen inom kort, tills vidare får ni hålla till godo med denna bild:
Förberedelser inför grötdagen
Samtidigt med World Porridge Day gick alltså även årets VM i Grötkokning av stapeln i Carrbridge, Skottland. Vinnaren rapporteras detta år ha blivit en amerikansk cyklist och fullkornsspecialist från företaget Bob’s Red Mill, Natural Foods, vid namn Matthew Cox. I den mer spaceade specialgrötsgrenen vann i år Anna-Louise Batchelor, tack vare en gröträtt hon presenterade som Steamed porridge spotted dick with custard. Vi har konfronterat en äkta skotte med denna information, och blivit försäkrade om att det inte är något konstigt med att kalla sin gröträtt detta.
Vi var lite extra spända på resultatet i specialgrötsklassen i år, eftersom vi visste att svenske Lennart Swahn, från Stöpaforskvarn, i år tänkte bidra med en klassisk portion nävgröt, serverad på traditionellt vis med lingon och stekt fläsk. Nävgröt är en Värmländsk specialitet som utmärker sig genom att den tillagas till en så tjock och svampig konsistens att den kan ätas direkt med näven. Skottland kan tacka inga mindre än just Porridgehunters för introduktionen till denna exotiska delikatess – det var nämligen vi som tipsade Lennart om Grötkoknings VM då vi förra året besökte Stöpaforskvarn för att fånga en glimt av Sveriges enda skrädmjölsmjölnare in action. Lennart rapporteras till vår glädje ha fått mycket beröm av juryn – som annars konservativt nog brukar anse ’fri från mjölklumpar’ som det viktigaste kriteriet för en bra gröt.
Porridgehunters besök på Stöpaforskvarn hösten 2008. Nävgröt ätes samtidigt som det spanas runt i rummet efter mer nävgröt…
/vanda
Postat i gammal gröt, gröt, grötdefinitioner, havre, högtid och fest, skandinavien | Taggad Golden Spurtle, grötfest, Grötkoknings VM, nävgröt, World Porridge Day | 5 kommentarer »
För en tid sedan fick jag en Porridge Soap från Lush av ett par vänner. Den luktade gott och såg ut som en klump gröt. Denna enkla gåva satte igång en hel händelsekedja.
När jag senare samma kväll mötte min vän, som nedan kommer refereras till som Försöksföttersinnehavaren, och en av hans bekanta, nedan refererad till som Informationskällan, berättade jag om min present.
”Den har jag provat, den är jättebra” sa Informationskällan, och tillfogade vänd mot Försöksföttersinnehavaren ”Förresten, du som har problem med dina fotsulor, du borde ju prova att packa in dem i havregrynsgröt. Det är jättebra!”
Betydligt mer entusiastiskt än Försöksföttersinnehavaren, som vid tillfället visade upp en min av såväl skepsis som nervositet, frågade jag hur detta skulle gå till.
Informationskällan gav instruktioner.
Efter att Försöksföttersinnehavaren och jag druckit några öl lovade han mig till slut att upplåta sina fötter som experimentobjekt.
”Det är ju ändå for videnskaben” konstaterade han, och det skålade vi på.
När jag mötte Försöksföttersinnehavaren igen, nästan en månad senare, hade både skepsisen och nervositeten återvänt till hans blick. Experimentet hade förhalats flera gånger men nu skulle det äntligen bli av. Fötterna som skulle användas inspekterades, de såg ganska risiga ut.
Experimentet påbörjades. Klockan var vid tidpunkten 17.50. En gröt kokades enligt följande recept:
3 dl glutenfria ångpreparerade och pressade havregryn av märket Semper
6 dl kranvatten
1 nypa pyramidformade havssaltsflingor av märket Maldon, med sloganen ’kockarnas naturliga val’.
En mindre portion vardera åts upp, den smakade mycket gott, resten fick stå och svalna lite.
Med jämna mellanrum droppades en klick av havregröten på den ena foten, för att kontrollera temperaturen. Kl. 18.15 befanns temperaturen ligga någonstans i mitten av intervallet mellan kroppstemperatur och kokpunkt. 2 st. inpackningar tillreddes då i varsin 5 liters fryspåse och fötterna nedsänktes i dessa. Det utropades med ett plågat tonfall att gröten nog borde fått svalna en stund till. Gröten i påsarna masserades runt på fötterna.
Det diskuterades huruvida någon typ av värmande sockar borde dragas på, utanpå plastpåsarna. Några sådana fanns dock inte att tillgå, men efter övervägande fattades beslut om att linda 1 kefiyye runt den ena foten, nedan refererad till som Fot 1, medan den andra, nedan referarad till som Fot 2, enbart isolerades medelst en extra fryspåse. Försöksföttersinnehavaren uppgav att fötterna kändes behagliga.
Därefter väntades det. KL. 20.00 väcktes frågan om vad det väntades på. Det visade sig omöjligt att erinra sig nästa steg i instruktionerna som fåtts från Informationskällan. Beslut fattades om att konsultera Informationskällan via sms men svar dröjde, varför även 118 118 kontaktades.
Då 118 118 svarade ”Vår tjänst är populär, din fråga har placerats i kö. Vi arbetar intensivt på att besvara din fråga så snart som möjligt.” fattades självständigt beslutet att försöka påskynda torkningen av havret genom användandet av en 2000 watts varmluftsfläkt.
Frågan väcktes även om huruvida havregrynsgröt verkligen torkar när den isolerats med fryspåsar. Det konstaterades att påsarna enligt förpackningen enbart skulle bevara lukt och smak, ej fukt. Det observerades av Försöksföttersinnehavaren att tårna på båda fötter tycktes ha börjat skrynklas ihop till russinliknande struktur och att russin passar utmärkt i havregrynsgröt.
KL. 21.10 kom följande svar från Informationskällan ”Ja, eller lägger du det i plastpåsar stelnar det nog inte.. Bara det suger in ordentligt! Hur går det? Känns det mysigt?” Denna effekt av plastpåsarna hade anats, men viftats bort. Vad skulle nu göras? Det beslutades att plastpåsen på Fot 2 skulle avlägsnas, och att Fot 2 skulle beblåsas intensivt med varmluftsfläkt under ca 30 min. Informationskällan meddelades om ändringarna i planen.
Kl. 21.40 beslutades det att gröten, vilken nu börjat torka in runt fotknölarna på Fot 2, skulle skrapas av båda fötter med fingrarna. Det observerades att torkad gröt har egenskaper som delvis liknar de hos vax när den applicerats på hårklädda kroppsdelar. Den icketorkade gröten var än svårare än den torkade att skrapa bort, den geggades istället runt än mer på såväl fötter som fingrar och golvyta.
Experimentet förflyttades till duschen.
Resultatet efter grötavlägsnandet visade att Fot 2 hade fått en gråblek färgton och såg lite svullen ut. Fot 1 däremot var brandröd till färgen. Både Fot 1 och Fot 2 kändes enligt uppgift från Försöksföttersinnehavaren ”som välsignade med helt nya mjuka trampdynor”, möjligen kändes Fot 1 lite mer harmonisk än Fot 2, trots att Fot 2 såg betydligt mer harmonisk, på gränsen till mosig ut, medan Fot 1 hade ett mer upprört utseende.
Kl. 22.00 var experimentet avslutat. Enligt den slutliga utvärderingen hade det varit till belåtenhet. Möjliga förbättringar till nästa gång vore att linda in båda fötter i kefiyye och kanske även att tillsätta andra ingredienser i gröten, tillexempel linfrön.
Kl. 22.30 anlände följande sms från Informationskällan: ”Varmluftsfläkt? Det ingick inte i receptet! Jag kan riktigt se det framför mig. Du åt upp gröten sen va?”. 118 118 däremot arbetar enl. senaste uppgift fortfarande intensivt på att besvara frågan så snart som möjligt. Porridgehunters hoppas på en framtida uppdatering!
/vanda
Postat i gröt, havre, recept | Taggad alternativmedicin, fotvård | 2 kommentarer »
Härommorgonen ville jag snabbt mjuka upp lite havregryn för att så tillsätta dem i en smoothie. (Det går även utmärkt att mixa obehandlade havregryn i fruktdrinkar.) Till detta tillfälle kändes det överdrivet att plocka fram en kastrull och börja koka, oavsett hur snabbt det går, då det hade slutat med att jag fått, inte mera disk, men en riktig gröt, och den situationen hade jag haft svårt att tackla sådär på morgonen. Istället använde jag mig av vattenkokare, hällde det heta vattnet över grynen och la ett lock över skålen. Där låg de och svällde medan jag påbörjade mixandet av övriga ingredienser. Efter några få minuter lyfte jag på locket och såg att det redan blivit en nästan färdig gröt av det hela. Lite löst vatten ”flöt på ytan”, och grynen var aningen mindre kokta än jag låter dem bli i mina gröter. Jag tog en sked och smakade. Det var häpnadsväckande gott, jag tog en tugga till och stornjöt av den rena havresmaken som inte var besudlad av salt, vilket jag annars anser vara en viktig ingrediens i grötkok. Efter att ha slevat i mig hälften sa jag högt ”stopp” till mig själv, och hällde det sista i drinken (som också blev väldigt god).
Nästa morgon hade jag smaken av de osaltade grynen nära i minnet, och bestämde mig för att koka en sådan gröt. Vid sidan av detta kände jag att både yoghurt och färsk frukt hade passat in. Gröten kokades i kastrull. Möjligt är att den fick stå för länge på plattan. När jag lyfte på locket hade hela gröten geggats ihop ordentligt till en helhet och liksom börjat lyfta från botten. Inte som i ”nu kokar jag över” utan som i ”nu har jag pressat mig själv till ett pappersark som tänker lyfta och flyga härifrån”. Jag ställde snabbt av den från värmen, rörde i lite extra vatten och satte tillbaka locket. Jag vet inte om det var den för långa koktiden eller det fenomen att det tillagades i kastrull som gjorde att jag inte alls uppskattade smaken idag. Ännu en stor skillnad var den att jag idag tillsatt krossade linfrön i koket, (dock uppskattar jag verkligen smaken av naturella sådana, blötlagda eller inte hade jag inte valt att salta dem).
Överst fr. vänster: Rooiboste, osaltad havregrynsgröt med krossade linfrön, färsk frukt, sojayoghurt med blötlagda hampafrön.
Jag provade mig sakta fram vid frukosten att ta en sked gröt ihop med något av allt det andra jag dukat fram på bordet. Bäst fungerade en liten bit gråpäron med tahina ringlat över. Jag ska dock inte förneka att jag tyckte ännu bättre om kombinationen då jag toppade det hela med lite bergssalt från himalaya. Om jag haft en mikrovågsugn skulle jag ha provat hur den osaltade gröten gjort sig i den.
/jana
Postat i gröt, grötdefinitioner, havre, misslyckanden | Taggad gröt, grötdefinitioner, havre | Lämna en kommentar »
Trots att jag, till skillnad från Porridgehunter d.y., inte har flyttat har även mitt kök fått nya inslag. Närmare bestämt en ny lägenhetskompis, som ofta står i nämnda kök och tillagar mat. För några dagar sedan skulle hon just till att koka havregrynsgröt när jag kom in i köket på morgonen, och hon frågade om jag ville ha. Givetvis ville jag det. Det visade sig då att hon kokade sin havregrynsgröt utan salt.
”Havret har väldigt mycket smak i sig” menade hon. ”Saltet förtar något av den naturliga smaken, och ju mer man saltar, desto mer salt tror man att man måste ha för att gröten ska smaka något. Första gångerna man äter osaltad gröt tycker man att den saknar något, men sedan vänjer man sig vid, och lär sig uppskatta den rena havresmaken.”
Intressant, teoretiskt sett, men jag ville ändå ha salt i min frukostgröt och beslutade mig för att tillsätta det i efterhand till min tallrik. Nu föll det sig dock så att det enda neutrala salt jag hade hemma var ett mycket grovkornigt havssalt som är helt värdelöst i matlagning om man inte låter det lösas upp i rikligt med vatten, helst under kokning. Istället chansade jag därför på att röra ut lite Herbamares Örtsalt i gröten. Detta var en oväntad hit. Den vaga örtsmaken försvann nästan i den krämiga havremassan, men efterlämnade en mystisk hint av något spännande och annorlunda. Prova gärna!
I somras tog jag för övrigt en promenad med en barndomsvän, och samtalet gled snart in på gröt. Det visade sig att även hon skaffat ny inneboende, en bekants 20-åriga lillebror. Varje morgon, berättade hon, så brukade hon koka sig en portion havregrynsgröt på spisen. Ungefär samtidigt brukade hennes inneboende tillaga en portion havregrynsgröt åt sig i microvågsugnen.
”Det är märkligt. Det tar nog precis lika lång tid för oss båda att tillaga vår gröt. Jag blir iochförsig tvungen att diska både kastrull och tallrik efteråt, men det handlar ju bara om någon minuts extra arbete. Och någon gång ibland kokar hans gröt över och det är ju jobbigare att rengöra microvågsugnen än en kastrull, så det går nog på ett ut i längden. Och resultatet blir nog identiskt. Ändå skulle jag aldrig komma på tanken att koka min gröt i micron och han tycker det verkar alldeles för jobbigt att göra det på spisen. Det måste vara en generationsfråga!” sa min 27-åriga vän.
/vanda
Postat i gröt, havre, recept | Taggad generationsfråga, gröt i microvågsugn, salt | 1 kommentar »
